Med anledning av gårdagens inlägg om huruvida kunden alltid har rätt, tänkte jag idag bjuda på en historia från min arbetsverklighet för många år sedan.
Under min studietid i Lund arbetade jag extra som receptionist på helger och kvällar på ett affärshotell i centrala Lund. Jag älskade mitt extraarbete på hotellet, och efter avslutade studier skulle det visa sig att det var denna inriktning jag kom att välja för min framtida yrkeskarriär.
Den torsdagskväll händelsen med fruktkorgen inträffade trodde jag nog aldrig att just hotell skulle bli min framtida yrkesbana.
Hotellet hade en högt uppsatt affärsman från ett stort svenskt börsbolag som checkade in tidigt på kvällen och som var stressad, otrevlig och allmänt besvärlig. Jag hade gjort mitt bästa vid incheckningen för att få honom på bättre humör, men han var allmänt hemsk. När mannen senare på kvällen var ute och åt fick han ett fax som jag lade i ett kuvert och bar upp till hans rum tillsammans med en fruktkorg. Mannen kom tillbaka från sin middag, tog hissen upp till sitt hotellrum och kom sedan ganska direkt ner igen bärande på fruktkorgen. Han var ursinnig!
Jag fick en utskällning om att jag lagt faxet på hans säng och inte på skrivbordet där han förväntade sig att det skulle ligga. Jag var värdelös på mitt arbete, hotellet var en skamfläck och utskällningen avslutades med att han tog fruktkorgen och kastade den över mig. Där stod jag! Mållös och med jordgubbsfläckar över min vita blus och visste inte vad jag skulle säga.
Som tur var fann jag mig snabbt och blev lika arg tillbaka. Jag skällde ut gästen och bad honom gå upp på sitt rum och packa ihop sina tillhörigheter eftersom han inte längre var välkommen att stanna kvar som gäst på hotellet. Mannen blev svarslös, eftersom han inte räknade med en ursinnig 22-åring bakom receptionsdisken. Jag bokade ett hotellrum till honom i Malmö och deklarerade att jag betalade taxin mellan Lund-Malmö med egna surt förvärvade pengar bara han försvann ur min åsyn. Mannen packade sina saker och försvann sedan efter en halvtimme iväg till Malmö i en taxi som jag betalade. Då kom min chock!
Vad hade jag gjort? Tänk om jag nu skulle få sparken? Jag behövde mitt extraarbete och tänkte att jag nu skulle vara bränd i hela hotellbranschen i Skåne. Tänk om börsbolaget skulle säga upp sitt avtal med hotellet på grund av mitt agerande?
Jag ringde hem till hotellets VD och berättade vad jag gjort. VD:n sade till mig att han faktiskt stöttade mig. Han sade att ingen gäst hade rätt att vara gäst på hans hotell om de betedde sig dåligt mot hotellets anställda. Vilken lättnad!
Det gick några veckor, jag fick behålla mitt jobb och sakta började jag tycka att jobbet var lika fantastiskt igen. En dag låg där ett brev adresserat till mig i receptionen när jag kom till mitt arbetspass – det var från mannen jag slängt ut. Jag öppnade nervöst och undrade stilla hur han skulle ytterligare uttrycka sin ilska över mig?
Men, det var ett trevligt brev där han bad om ursäkt. Mannen låg tydligen i skilsmässa, hade en arbetskollega som nyss slutat och var trött och överbelastad av för mycket resor och arbete. Mannen utryckte vidare sin beundran för mig som var så ung och som stått på mig och hur bra han tyckte att det var. Jag hade varit en väckarklocka för honom och hans beteende.
Jag skrev tillbaka och tackade för brevet och på det viset inledde vi en vänskap. En vänskap som bland annat innebar att när jag senare började min yrkeskarriär inom hotell och bytte arbetsplatser följde den här mannen alltid med i bytena och såg till att ha ett avtal med hotellet och var en frekvent stamgäst. Han hävdade till alla att jag var fantastisk på mitt arbete och att han alltid skulle bo på de hotell jag arbetade på.
Gråt och bråk blev en solskenshistoria med sämja och vänskap – visst är livet fantastiskt!
Men, frågan kvarstår. Gjorde jag egentligen rätt? Vad skulle du ha gjort?
Ett svar till Historien om fruktkorgen